Konst med barn

Foto: Privat
 
Här är en av mina favoritbilder, såklart är jag partisk i frågan då bilden visar mitt favoritmotiv Casper i en fantastisk miljö. Det här var en bild som bara fångades i stunden. Jag tycker också att den fångar kärnan i Caspers inställning samt upplevelse av konst. Bilden är tagen efter många timmars tittande, aha-ande, köande, hummande, mumlande, nickande, reflekterande och analyserande på Louvren, en förövrigt väldigt regnig dag i oktober 2013. Äntligen (!) hittade Casper något som direkt intresserade honom, som fick honom att känna igen sig. Han kände igen sig i en Moai. Han uppfattade en attityd, en känsla och en ståtlighet. Han menade på att även denna Moai kände sig uttråkad, men ändå "cool", efter att få stå timme in och timme ut på Louvren.
 
Casper kommer ihåg denna stenstaty. Han nämner den när vi minns tillbaka och även då jag förvisso kan hålla med om att det fanns roligare saker att göra i Paris än just ett besök på Louvren (vi var inte ensamma om att välja bort uteserveringar, parker, backarna i Montmartre eller de härliga matmarknaderna under metron denna regniga oktoberdag. Det kan väl närmast beskrivas som en regnig söndag på IKEA. Löningsfredag. Innan jul.) så skedde ett möte med konsten. Det var magiskt, på riktigt.
 
Under en av de inspelade föreläsningarna jag lyssnar på i min pågående kurs så nämner föreläsarinnan skolan och bildämnet, bara som hastigast. Hon väcker en fråga hos mig:
 
- Hur får vi in och tillgängliggör konsten i skolan, i bildämnet (i hennes resonemang menade hon specifikt samtidkonsten).
 
Ja, hur gör jag? Hur gör vi? Hur gör ni?
 
Det är ett övergripande fokus på färg, form, komposition. Vi jobbar med efterbildning. Läromedlen och "rita-en-bild-till-din-text"-uppgifter är baserad på kognitiva teorier. Rita för att förstå. Se bilden för att lära dig om världen, om dig själv, om något.
 
Men hur får vi in mötet, upplevelsen, tanken/reflektionen och medagerandet i konsten?
 
Jag har suttit och planerat ett litet konstprojekt med mina elever utifrån mina reflektioner. Jag har idag 31 st nyfikna elever i åk 3. Projektet tar avstamp i Fredrik Wretmans gigantiska fot som vi sprang på för några dagar sedan utanför Liljevalchs konsthall. Den väckte många frågor hos mig och såklart tog jag på mig lärarglasögonen (ett uttryck jag blivit lätt illamående av, precis som "nu talar vi med "små bokstäver", men det beskriver faktiskt precis vad som just då hände) och började fundera.
 
Jag kommer att, alltid utifrån Lgr11, dela med mig av den planeringen här. Jag har intebestämt mig än om jag ska lägga ut den oprövad, eller om den kommer med medföljande förändringar, utvärdering och analys. Jag kommer dokumentera processen och räknar med att projektet mynnar ut i en liten utställning på skolan.
 
Jag får helt enkelt stänga av datorn, kolla klart på Idol (jajemensan), sova ut och sedan fundera vidare. Men dela med mig ska jag.